Mitt mirakel
Tänk att snart arton månader har gått sedan jag blev mamma. Snart ett & ett halv år !
Tiden har gått så himla fort ....
Nu ligger min lilla prinsessa bredvid mig och mummlar i sömnen. Jag undrar vad hon säger, jag undrar vad hon drömmer, min lilla skatt.
Tänk att hon lärt sig sitta, krypa, gå, springa, prata, busa. äta själv o massa annat på så här kort tid.
Hon är inne i sin trots period med det har hon vart ett tag nu, hoppas på att det går över snart men det är bara att inse detta är bara början av den Envisa lilla Emilia.
Jag älskar henne av hela mitt hjärta !
Hon är en tuff tjej med väldigt stark vilja.
Envis som bara den, men som släkten brukar säga: Undra vart hon fått det ifrån...
Hahah jaaa det är väl bara att bita i det sura äpplet.
Hon har hjälpt mig att utvecklas så himla mycket!
Från dagen jag verkligen förstod att jag hade ett liv i min mage.
Hon har fått mig att tänka på nya sätt, fått mig att uppskatta livet.
Jag har f*n blivit en höna sedan jag blev mor. Rädd för så mycket saker.
Men noja är väl ändå relativt vanligt att man får när man blir förälder!?
Emilia gör mig stark & jag ska göra allt jag kan för att ge henne det bästa jag kan ge!
Nej nu ska jag försöka sova !
Gooooo Natt alla glada
