Lycklig, ja det är vad jag är.

Ja, jag har kommit ur min lilla nöt nu känns det som. Äntligen, äntligen. Att vara mamma är något helt underbart men samtidigt lite påfrestande. Så stor förändring så himla snabbt. Från att vata en vanlig tonåring till att bli en ung mamma. Man kan ju bli lite deprimerad under graviliteten & under första tiden. Jag var nog det, men äntligen har det lämnat mig. SÅ UNDERBART!

Jag känner mig lycklig, jag känner mig glad.
Så länge jag har min Emilia & hon mår bra så kommer jag må bra.

Lite beror kanske på att jag börjat skolan igen. Känner mig levande på ett annat sätt nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0